ursäkt.

Hej!
Det var längesedan jag skrev nu, men mitt liv har varit ett enda stort kaos.
Rättaresagt det är ett enda stort kaos.
Huvudet bara snurrar, alla minnen, rädslan och ensamheten.
När jag jobbade så såg jag min pappa med sin fru, efter det så kom allt över mig ännu mer.
Jag gick runt och var rädd, sov ingenting och känslan av hans hårda lemm i mig var läskigt verklig.
Jag har kännt mig helt tom och rädd, har inte haft ork att skriva.
Och har bara panik, alla minnen tränger in på mitt liv.
Men jag skall skriva mer snart, måste bara finna orken att resa mig upp igen från detta slag.

kram . Maja T