ursäkt.

Hej!
Det var längesedan jag skrev nu, men mitt liv har varit ett enda stort kaos.
Rättaresagt det är ett enda stort kaos.
Huvudet bara snurrar, alla minnen, rädslan och ensamheten.
När jag jobbade så såg jag min pappa med sin fru, efter det så kom allt över mig ännu mer.
Jag gick runt och var rädd, sov ingenting och känslan av hans hårda lemm i mig var läskigt verklig.
Jag har kännt mig helt tom och rädd, har inte haft ork att skriva.
Och har bara panik, alla minnen tränger in på mitt liv.
Men jag skall skriva mer snart, måste bara finna orken att resa mig upp igen från detta slag.

kram . Maja T

Hej allesammans.
Nu har det gått alldeles för lång tid sedan sist, igen. Men som jag berättade i mitt senaste inlägg har något snurrat runt hela min värld, jag upptäckte att jag var gravid. Något levde i mig. Okej.. Vad gör jag nu? Så mycket inom mig sa att jag skulle behålla mitt barn, och enligt statistik är många unga mödrar, tjejer som har haft en hård barndom. Dom känner att dom vill ha något i livet som ger mening, något att ta haand om, bli något. Något speciellt. Bli mamma.
Men inte jag. Jag vet att jag hade kunnat ge det barnet ett mycket bättre liv om några år tillsammans med min sambo än vad jag kan nu, bara rent ekonomiskt. Sen är jag inte färdig med mitt liv, jag ska plugga, festa, umgås med vänner och faktiskt få vara ung. Vara en tonåring o.s.v.
Så jag fick en tablett i munnen och två dagar senare skulle jag föra upp fyra stycken i underlivet. Smärtan när missfallet började framkallas var fruktansvärd och jag kände mig döende. Jag skrek av smärta och spydde massor. Men den fysiska smärtan var inget jämnfört med den psykiska. När jag fick den första tabletten i handen körde tankarna runt och jag försökte titta över på min sambo, i hopp om något slags svar från honom. Men han såg lika tom och förvirrad ut som jag gjorde, hans blick sa mig absolut inget, inget mer än medlidande, tomhet och förvirring. Jag grät och grät, när jag så till sist valde att svälja tabletten med min festis. Men det var allt annat än en fest, det var hemskt. Det svåraste valet jag har tagit någonsin. Jag kände mig som en mördare och mitt samvete åt upp mig innifrån! Men jag var bara i vecka 7 då jag gjorde det och barnet (som det inte ens var) var bara 6mm långt. Men scanningen var ändå hemsk, jag såg hur hjärtat vibrerade i små, små stötar. Det var fruktansvärt. Hemskt var också att läkaren som undersökte mig, dömde mig och var extremt otrevlig. Hon såg arg och retfull ut när jag sa att jag skulle göra abort. Men barnmorskan vi kom in till efteråt, hon var underbar. Hon var en riktig ängel.
Nu vet ni det. Det var fruktansvärt, men jag vet att det var det enda rätta. Jag vill ha barn, men inte än.
Kram Elin M.

Något av det mest underbara/hemska i hela världen upptäckte jag igår. Mina känslor far runt i mitt huvud och jag vet varken ut eller in. Jag är frustrerad och rädd. Vad händer nu?
Jag ska förklara mig mer när jag är lugn och inte i chok. Just nu måste jag bara få skriva av mig, förklara hur jag mår och vad jag känner. Tack trogna läsare, för att ni läser denna bloggen! Det ger kraft och lust till att skriva. Fortsätt så och kom gärna med kommentarer om vad som kunde blir bättre osv. Vad ni vill läsa mer om och om där är något vi kan hjälpa till med. Mailen finns, bilddagboken finns och bloggen finns.
Vi finns för er, även om uppdateringen är dålig. Men vi har också våra liv att fokusera på och det är inte alltid lätt, det går inte alltid som man vill. Jag hoppas att ni får en skön helg utan hemskheter och dumma tankar.
Stora kramar Elin M.

ILSKA.

Jag känner ilska, en fruktansvärd ilska. Mot allt och alla. Jag är bara så jävla förbannad!!!!

SKITDAG. JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG!!!!
FAN. SKIT OCH HELVETE. jag gråter nästan av ilska. Jag hatar att vara arg. Just nu hatar jag allt.
Elin M.

Igår natt hade jag en väldigt konstig dröm. Jag drömde om en råtta som var lika stor som en chihuahua.. Den förföljde mig hela tiden! Den var äcklig som fan i pälsen, den älsk-hatade mig och jag var inte ifred någonstans! Jag försökte stänga in den i ett rum, men då tryckte den ihop sig och kröp under dörren i springan.. Så öppnade jag dörren & när den då ska igenom klämde jag huvudet på den, för att försöka döda den.. Men det kunde jag inte, det gick inte. Så den fortsatte att följa efter mig. I drömmen gick jag på toaletten och det gjorde råttan med, den satte sig och bajsade i badkaret. När jag försökte tämja den så bet den mig och rev mig, men ibland så var den hur snäll som helst. Fy fan vilken konstig dröm!
Men jag tolkar den som om att det är Pelle som är råttan, hela historien förföljer mig & jag får inte vara ifred och det med toalettet var nog för att den/pelle har inkräktat på mitt privatliv. Jag hatar att detta inte lämnar mig ifred? När ska drömmarna och rädslan lämna mig ifred? Detta är ju helt olidligt just nu. Jag är arg, ledsen och frustrerad!
kram, Elin M.

Hej kära läsare.
Jag har varit dålig på att skriva här på det senaste, men jag tror att det beror på att jag inte haft tid och ork. Allt med att Pelle har överklagat är bara så himla jobbigt..
Jag känner mig konstant rädd, går runt med en slags pepparspray vart jag än ska.. Vem vet, han kanske står där med ssitt ondskefulla leende en dag och vad gör jag då? Jag känner mig så liten och maktlös. Trött på att mardrömmarna ska jaga mig på detta viset!! Trött på att han ska finns kvar i mitt liv!! Trött på att detta bara inte kan få sitt slut, att han inte kan försvinna ur mitt liv förevigt!
Fy fan för dig! Jag känner så mycket ilska inom mig just nu!
Hur kände du efter och under övergreppen? Svara gärna på Mejl : MaskrosbarnenME@hotmail.com , som kommentar här eller på våran Bilddagbok "Maskrosbarnen" om det känns ok med dig så kommer jag till att publicera dina tankar och känslor här på bloggen och självklart är du fullt anonym!
Hoppas att ni får en glad midsommar utan regn (troligen inte) & att ni kan släppa alla hemska tankar och känslor. Fira med massor av jordgubbar & varför inte champange för er som har åldern inne? För er yngre drick jordgubbssaft eller något annat gott!
Stora varma sommar-kramar, Elin M!

Information om EIMFVD

lite information till er;

snart kommer det att komma en hjälptelefon, för er!
eller en frågetelefon.
som vi kallar ;

"EIMFVD" - "Ensam I Mörkret Finns Vi Där"

Och vi kommer även lägga ut tider där ni kan chatta med mig och Elin!

kärlek!
Maja T