14 år i lögn!

Jag får många gånger frågan varför det tog 14 år för mig att berätta om vad jag har varit med om?
det är faktiskt så att det är något av det mest tabubelagda saker, även det står i media och annat så är ju sex fortfarande tabubelagd och att ha sex med sin egen pappa, det är en chock för de flesta.
det är faktiskt också så att ens förövare är den som man tror älskar en mest, han bygger upp en falsk tillit och man bygger hela sin värld runt denna person.
här är några av känslorna som många känner inför att anmäla och som får de att inte göra det.

• styrka, man måste vara stark för att överleva, alltså bygger man upp ett skydd för att ingen skall inkräkta på ens liv.
• skam, man skäms så otroligt mycket för vad man har varit med om, förövaren får en att tro att det är ens eget fel.
• lögnare, förövaren trycker ner en såpass mycket innan att man tillslut tror att man är värdelös och att ingen kommer att tro på en.
• kärlek, förövaren ger en kärlek. Kanske den enda kärlek man vet om och tror man förtjänar.
• lojalitet, är det en förälder exempelvis så är alla barn otroligt lojala mot sina föräldrar och litar på de och att de alltid gör rätt.
• rädsla, rädsla för vad som skall hända, rädsla för att bli lämnad, rädsla för mycket.
• skuld, det är ditt fel allt som har hänt!

När jag sedan anmälde min pappa så förstod jag att alla dessa punkter faktiskt var struntsamma, antingen skulle jag få leva ett liv i helvete eller faktiskt skapa mig en bättre framtid.

Det är aldrig ett barns fel att detta händer eller att det tar sådan tid att anmälan görs, det är bara förövarens och ingen annans!
Det är verkligen ingen lätt sak att göra, så stötta bara barnet i fråga, visa att den aldrig gjort fel och är du själv utsatt för detta så glöm inte, det är inte ditt fel!
jag kommer att skriva mer om dessa punkter senare.

kärlek - maja t