ni blundar!

"Ni blundar för sånt ni inte tycker är bra.
Ni blundar för sånt som inte skall hända.
Ni blundar för mycket onda saker,och ni blundade just för det som hände mig."

detta är en dikt av mig, som jag skrev när jag kände mig som allra svagast.
vi pratar ofta om att vi har klarat oss jätte bra, och det har vi.
jag är verkligen stolt över mig och elin-
men vi mår också skit i perioder, många gånger så känner vi inte heller någon livslust.
den här dikten för mig beskriver så otroligt många frågor som jag och andra som varit utsatta för övergrepp varit med om.
känslan av att ingen agerar, på något sätt måste någon ha märkt vad man varit med om.
alla små signaler som man har skickat ut, men som ingen har sett?
varför? ibland tror jag att man ser, men det är så hemskt att man inte vågar se.
så man blundar.
man blundar för det.
det gör att "offret" i fråga, vänjer sig och när man väl får den frågan om man blir utsatt för övergrepp, så slår man ifrån.
Man förnekar det, för det har alla andra i ens närhet gjort.

så, ser ni ett tecken, känner ni att något är fel - agera!

kram maja t